torsdag 6 september 2012

You don't know me

Jag ser identitet som något flyktigt, och svårt att sätta fingret på. Vi vill gärna kategorisera allt för att försimpla, och därför ger vi personer personlighetsdrag, och ser det som deras starkaste byggstenar och vad de består av ner till ryggmärgen. Men hur kan man koppla en människa såpass starkt till ett drag som utan medvetenhet kommer skifta. Nu kan man fråga sig hur jag tänker, då alla defenitivt är annorlunda och följer mönster? Så här tänker jag: Se på  människans agerande som ett tärningsspel där människor till följd av miljö, bakgrund, humör, och situation, har fler av vissa nummer än andra på sin tärning, och varje nummer motsvarar ett agerande. Man kan såklart sätta stämplar på folk efter dem nummer de har flest av och därför störst chans att agera efter, men precis som ett tärningsspel kan allt vända snabbt och då bör man vara beredd att ändra sina redan bestämda åsikter om denna person. Tyvär byter vi sällan åsikter om människor vi redan har gett en personlighetsstämpel. Man skulle kunna tro detta berodde på ignorans, dock tror jag att våran föreställning över hur någon ska vara väger tyngst. Om vi skulle sätta folk vi tror vi känner i ett scenario skulle vi i vårt huvud ha en ganska klar men osann bild av vad deras olika ageranden skulle vara. "You could have just propped me up on the table like a mannequin, or a cardboard stand-up and paint me, paint me any face that you wanted me to be seen with."

Min sanning är dock att vi aldrig kommer kännna någon innan vi vet hur de tänker och känner, för agerandet är bara ett tärningskast, tankarna kommer och går alltid på samma sätt, i olika banor. "Things I've felt but I've never said." Därmed kommer vi aldrig känna någon då deras tankar är deras inte våra, och de kommer aldrig kunna leva upp till våra tankar då de är våra och inte deras. "You don't know me. You don't know me at all."

Jag valde Regina Spector och Ben Folds "You don't know me" för att den visar felet med att vi ger folk en identitet de inte kan leva upp till, istället för att låta de vara den de är nu i stunden. Vi kommer inte kunna sätta fingret på någons identitet, någonsin, det måste vi acceptera för samlevnad.




1 kommentar:

  1. Jag tycker att du för en jätteintressant diskussion här - men jag är inte riktigt säker på om jag håller med eller ej. För att människor är så mångfacetterade och också föränderliga att de etiketter och stämplar vi (med viss nödvändighet, för att vi behöver försöka sortera den kaotiska tillvaron), det behöver väl inte nödvändigtvs btyda att de/vi inte går att lära känna? Värt att funders vidare på - det ska jag göra. Bra låt till låstlistan!

    SvaraRadera